Vi står där som förstenade inför denna obändiga irrationalism. Som om döden den oskyldiga skulle vara en lösning på den egna existensens grundfråga: Vad och vem är jag? Jag tänker på alla som bara lever sina liv och vill intet mer. Vem har rätten att stå som domare ens över sig själv? Finns det överhuvudtaget något att förstå? Är inte ondska en sig självt definierade entitet?Stilla flyter en mörk flod. Och inte finns dess källa att finna.