Allt är ibland en kompakt massa av tankar som är svåra att sortera. Jag bygger ett liv som kontrollerar sig självt, bitvis. Det som jag kan greppa känns fjärran och oartikulerat. Liksom inträngt i ett hörn. Höst. Färger och längtan. Trötthet som gör sig påmind men ändå så blir något gjort. Saknar min gamla mamma, kanske dags för en tur till Solbacken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst det vore bra om allting ändras allt blir som nytt och alla tar varandra i handen och heligt lovar aldrig mer, men har vi inte hört den förut? Så kanske skulle vi sätta oss ner och luta hakan mot handen och tänka en stund innan vi ropar: Messias...

Inte för inte har den västerländska ekonomin körts i botten. En övertro på konstruktioner och deras representation har fått oss övertygade om att tomrummet egentligen består av någonting. Nu börjar vi förstå att Oswald Spengler hade rätt att det vänt...

Hoppas du inser vem du är! Alla har förlorat och det att ingen vet. Jag tyckte att någon sa att denna någon skulle sluta kalla sig någon men ... kan jag lita på det? Har fortfarande inte talat med den som fött mig och har fortfarande inte stått inför...

Vi står där som förstenade inför denna obändiga irrationalism. Som om döden den oskyldiga skulle vara en lösning på den egna existensens grundfråga: Vad och vem är jag? Jag tänker på alla som bara lever sina liv och vill intet mer. Vem har rätten att...

Hade en diskussion idag om det verkligen förhåller sig så, att det finns ett ökat våld i kring oss som utgår från sjukdom. All statistik och allt mänskligt förnuft pekar i en annan riktning. Vi har drabbats av den mediala nojan. En konstruktion som b...