Allt är ibland en kompakt massa av tankar som är svåra att sortera. Jag bygger ett liv som kontrollerar sig självt, bitvis. Det som jag kan greppa känns fjärran och oartikulerat. Liksom inträngt i ett hörn. Höst. Färger och längtan. Trötthet som gör sig påmind men ändå så blir något gjort. Saknar min gamla mamma, kanske dags för en tur till Solbacken.