Vi försöker att stå fasta i varandra. Satt och tänkte på bussen när folket på väg till WMU steg på. Så många så spridda men ändå med ett gemensamt mål hägrande. Men hur ska alla dessa intryck sållas. Hur ska de förankras och bli till något att bygga på? Det pågår mycket i vår splittrade stad. Ett forum som handlar om drömmar och då som handlar om den stora drömmen om det gemensamt goda. Människor som kommer för att stanna och människor som inte vet. Och en tidig höst med hela sin gråskala av känslor och bilder. Naturen som vänder sig inåt i sin långa vila.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst det vore bra om allting ändras allt blir som nytt och alla tar varandra i handen och heligt lovar aldrig mer, men har vi inte hört den förut? Så kanske skulle vi sätta oss ner och luta hakan mot handen och tänka en stund innan vi ropar: Messias...

Inte för inte har den västerländska ekonomin körts i botten. En övertro på konstruktioner och deras representation har fått oss övertygade om att tomrummet egentligen består av någonting. Nu börjar vi förstå att Oswald Spengler hade rätt att det vänt...

Hoppas du inser vem du är! Alla har förlorat och det att ingen vet. Jag tyckte att någon sa att denna någon skulle sluta kalla sig någon men ... kan jag lita på det? Har fortfarande inte talat med den som fött mig och har fortfarande inte stått inför...

Allt är ibland en kompakt massa av tankar som är svåra att sortera. Jag bygger ett liv som kontrollerar sig självt, bitvis. Det som jag kan greppa känns fjärran och oartikulerat. Liksom inträngt i ett hörn. Höst. Färger och längtan. Trötthet som gör ...

Vi står där som förstenade inför denna obändiga irrationalism. Som om döden den oskyldiga skulle vara en lösning på den egna existensens grundfråga: Vad och vem är jag? Jag tänker på alla som bara lever sina liv och vill intet mer. Vem har rätten att...